frubempas

Som sagt var har jag fått en high tech symaskin av svärföräldrarna. Det är en datoriserad sak. Till att börja med så är jag ABSOLUT ingen sömmerska, fast jag skulle ha det i generna igentligen med tanke på att min mormor är sömmerska. Min mamma är inte så tokig på att sy hon heller, men så kommer vi till mej och symaskiner och jag funkar lixom inte. Jag har ett ont omen över mej när det gäller symaskiner. Men nu ikväll tänkte jag minsann prova min nya fina datoriserade symaskin och sy upp ett par byxor till 4-åringen. Det skall bli mej ett sant nöje och se hur länge den är hel.

Jag har även hämtat 11-åringen i backen. Jag åkte efter firmabilen ( ambulansen ) upp till backen och jag å 14-åringen skämtade om att det var 11-åringen som låg som en strandad säl mitt i backen. När vi närmar occ själva backen så får jag syn på en som ligger i backen med RÖDA kläder, precis som min 11-åring hade på sig. Jag säger till 14-åringen:

- Helvete....det är 11-åringen som ligger där.

Hur jag nu kom om firmabilen har jag inte riktigt kommit underfund med, men om den kom jag, så jag var före den upp.
Jag slängde mej ur bilen och kollade om det var hon som låg där med brutet ben eller nått.
Efter ett par sekunder ser jag hennes kompis vinka så glatt och pekar på 11-åringen som står bakom henne och tittar ner på den stackarn som hade hoppat i ett hopp och som ambulanspersonalen var på väg till.
Båda 11-åringarna kom glidandes till oss med ett leende på läpparna och ropade:

-TJENA! EN KILLE HAR BRYTIT BENET I BIG JUMPEN

Gissa Krille om jag blev lättad.

Nä nu ska symaskinen fram så hej på er